Nymålade väggar i hallen på bottenvåningen.

Här ska målas!

Färdigt!

Sneakpeak från köksdörren.

Ännu en tavla

Här är ännu en tavla, skapad i återvinningens tecken, som var med på utställningen på Café 018.

Det händer saker i dockhuset

 Höstväder innebär dockhuspyssel! Tapetseringen av salongen är färdig och ett nytt parkettgolv är lagt. Golvet ska slipas och lackas och golvlister och dörrhandtag är beställda. Rum för rum kommer att växa fram och för varje litet projekt lär jag mig mer om hur man praktiskt går till väga. Det är en sak att läsa om hur man gör och en annan att få det att fungera i praktiken. Nu är det som sagt golv och väggar som gäller men jag ser med spänd förväntan fram emot att dra elen i denna 11-rums villa! :)

Kommande utställning

Den 6:e oktober kommer jag att ha en utställning på café 018 i samband med Sadness Theorys releasefest. Jag kommer att återanvända dessa tavlor som jag ställde ut på "Fleamarket Deluxe" tidigare under hösten och jobbar för fullt med nya idéer. Kom och titta och lyssna! :)

"Grindslanten" i ny tappning.

Till alla fabulösa glasögon-ormar där ute!

Gav Zorns modell lite nya kläder och tankar. 

Mitt himmelrike på jorden

Jag bodde på en ö i några dagar. Bortkopplad från världen. Utan telefon, internet, tv eller radio.

j

Utan dessa distraktioner sjönk jag in i mig själv.

Jag fann att precis som himlen och havet kan vara ljust, varmt och glatt

kan det även vara djupt och mörkt

för att sedan bli lugnt och stilla.

Mitt i detta lever ön, vars speciella karaktär formas av dess naturliga omständigheter. 

Precis som jag.



Se fler bilder på:
http://www.flickr.com/photos/annikaengman/

Storebror

Släpp kontrollen

När jag för en tid sedan hade en av mina mer neurotiska episoder, gick jag till en kurator för att prata av mig lite. Jag behövde någon som sorterade mina tankar åt mig, eftersom jag inte kunde göra det själv. Jag var där i drygt en timme och under den tiden lyckades hon klämma ut fyra ord ur sitt runda ansikte, som har följt med mig; du måste släppa kontrollen. Tyvärr var hon bättre på att prata än på att lyssna. Efter att hon berättat väldigt mycket om sig själv och frågat mig om jag har kontakt med mitt inre barn, så gick jag därifrån. Innan jag hann ut ur rummet lyckades hon ge mig en kram som bestod av mycket kropp och färgglada kläder. Jag gick aldrig tillbaka.

Men som sagt, det var några ord som fastnade. Du måste släppa kontrollen. Vad innebär det att släppa kontrollen? Strunta i att betala hyran, undvika att fatta beslut, eller förlita sig på att någon annan fixar allt åt en? Jag tror snarare att det handlar om att våga göra medvetna val och sedan låta livet ha sin gång. Jag talar av erfarenhet när jag säger att man kan bränna ut sig på att försöka lista ut vad som kommer att hända, hur det kommer att ske, när detta kommer att inträffa och varför det hände. Allt detta för att hålla ångesten i schack. Jag skulle tro att tanken bakom detta vattentäta system är ”om jag kan kontrollera vad som kommer att hända eller ligga ett steg före det som ännu inte har hänt, så kommer inga obehagliga överraskningar att inträffa och då har jag räddat mig själv från att må dåligt.” Ja, jag kan ännu en gång säga av erfarenhet att detta inte är ett vattentätt system som håller i längden.

Laleh fick en gång frågan varför hon gör allt själv på sina skivor. Hon skriver låtarna, spelar alla instrument själv och står för produktionen mm.(Hade hon fått den frågan om hon var man? Vet ej, men det får jag spekulera kring i en annan text.) Laleh svarade iallafall att hon gör det för att det är enda gången hon kan ha full kontroll på vad som sker. Andra delar av livet blir ju som de blir.

Så är det nog. Man får hitta de riktigt viktiga delarna i livet som man kan kontrollera, utan att det skadar någon annan. Alltså, bara för att man älskar sin man eller sina barn så ska man inte kontrollera dem, utan om man hittar det som känns meningsfullt ska man försöka utveckla det och då kanske det blir lättare att låta livet bero och sköta sig självt, utan att man är där med pekpinnen och försöker ändra på framtiden.

Slutligen tänkte jag dela med mig av sex stycken ord som jag önskar att jag hade förstått innebörden av när jag var yngre:  

You think more than you know

Keep it simple

Perfekt?

Innebär det att klara av att förverkliga alla sina idéer? Att leva i en familj där alla är lyckliga och lyckade? Handlar det om att inte ha några svagheter? Går det ut på att alltid vara tillgänglig och att kunna tillgodose alla andras behov? Lever du upp till tanken om perfektionism när du redan tänkt det någon annan säger, eller tidigare gjort det någon försöker göra nu? Går det ut på att vara vacker i alla andras ögon? Är du perfekt om du aldrig tänker en negativ eller elak tanke? Är du perfekt om du aldrig gör ett satvfel? Är du perfekt om du aldrig känner dig misslyckad?

Jag tror att inom oss alla, finns den perfekta kärnan. En högst individuell kärna som ingen är den andra lik. Det är därför vi aldrig ska jämföra oss med någon annan. 

Spegelbilden blir alltid förvrängd.

Efter att Michelangelo mejslat fram sin Pietà ur ett marmorblock, påstod han att konstverket alltid hade funnits där, han hade bara huggit bort det överflödiga. På samma sätt tror jag att vi kan skala av våra yttre lager, så att själen kan få anta den bekväma form den var menad att ha.

Jag önskar att vi alla skulle våga lita på att vi är fullkomliga och tillräckliga och nöja oss med det vi har och de vi är, innerst inne, under alla lager av tankar och känslor. Om vi skulle låta vår själ styra vårt liv, istället för det motsatta, så tror jag att vi skulle kunna skapa en vackrare värld.

Luna

Jag läste en intressant sak i Karin Barrons bok "Genus och funktionshinder".

Det engelska ordet lunacy (galenskap), härstammar från den romerska mångudinnan. (Luna = måne)

Hon tillskrevs egenskaper som obeständighet och lynnighet. Hon kunde ibland vara lidelsefull och entusiastisk, ibland förvirrad och svag. Liksom månen steg och sjönk hon med tidvattnet, så att hon ena stunden var ljus och strålande, för att därefter försvinna i mörkret. Hon var en resenär och betraktades som flyktig och instabil.

Jag tycker inte att detta låter så galet, snarare helt naturligt. Men i fel sällskap kan nog det naturliga uppfattas som galet.

Valborg 2012

Tyvärr räckte mitt kamerabatteri bara någon timme under dagen, men jag hann få några bilder:

 Jag och Magnus på grötfrukost. (Fotograf - Nina Knobloch)

 Mangan och trädet

 Sonja och brillorna

Anders, Svamp Bob-fyrkant och Douglas

Sovrum på vinden

Tack snällaste Bing och Ulle för de fina sovrumsmöblerna! 

Det går långsamt framåt med dockhuset. Eftersom jag lider av sjuklig beslutsångest och dödsrädsla för att göra fel så har projektet stått stilla ett bra tag. 

Dessa möbler planerar jag att placera i ett av vindsrummen och inreda det lite mysigt, murrigt och mystiskt. På det där sättet så att man känner att någon tittar på en i smyg från glipan i garderoben...

I slutet av april ska jag lära mig trycka tyger på Crazy4minis i Stockholm, som man t.ex. kan klä möbler med, men jag hoppas att jag hunnit göra fler saker innan dess.

Just do It!

Här är de nya möblerna:

Nytt skrivbord och spegel 

Ny säng, matta och sängbord

Sorg är en del av livet, lidandet skapar vi själva.

I går besökte jag Stockholm och ett gäng underbart trevliga människor. Jag var inte där av en slump, utan i jakt på information och kunskap gällande min ögonsjukdom; Retinitis Pigmentosa. Ett ganska fint namn på en ful sjukdom. Jag har levt med RP i hela mitt liv utan att egentligen veta vad det är. Jag har aldrig fått några svar men jag har heller aldrig sökt några. Jag har varit rädd för vilket svar jag skulle få.  Det har varit svårt att förklara för andra när jag själv inte har vetat så mycket.

Kortfattat kan man säga att det är näthinnan i ögat som är drabbad. Man har svårt att se i mörker eller i skum belysning (nattblindhet). Man är väldigt ljuskänslig. Ögat har alltså svårt att ställa om från ljus till mörker. Synfältet smalnar av mer och mer, vilket innebär att man till slut bara ser det som är precis framför sig, inte uppåt, nedåt eller åt sidorna. Till på köpet försämras synskärpan, så man ser framåt men inte särskilt bra. Osis. Det finns väldigt många olika typer av denna sjukdom men dessa är mina symptom.

Som sagt, jag har alltid varit rädd för att få svar på hur illa det är eller kommer att bli. Kort sagt, jag har inte velat höra orden ”Du kommer att bli blind”. Den tanken har skrämt mig så fruktansvärt att jag inte kunnat hantera situationen. Nu är jag redo. Inte för att bli blind men för att få en prognos för framtiden. Nästa vecka ska jag till en ögonläkare här i Uppsala och jag ska ge allt jag har för att jag ska få en remiss till Lund, där det finns forskare och experter på området.

Jag har lidit både psykiskt och fysiskt (det har väl genererat i några blåmärken men ingen fraktur än så länge) och gråtit floder när jag känt mig arg, rädd eller ledsen (tårkanalerna fungerar i alla fall som de ska). Men jag tror att vi alla gör så gott vi kan i stunden. Ingen vill medvetet göra sin situation jävligare än vad den redan är. Senare kan man se tillbaka och tänka att en handling eller tanke var felaktig och inte förde en i rätt riktning men vi har alltid möjligheten att tänka om och göra nya val.

Ibland är det svårt att förstå meningen med saker som inträffar, eller hur man ska kunna sätta in dem i ett större sammanhang som ger dem mening. Jag kan tycka att det är ologiskt att jag är intresserad av måleri och fotografi när jag har ögon som en mullvad. Men den tanken har genererat i en förståelse att bilder handlar om en annan typ av seende, någon form av inre seende. Jag har inte valt att bli intresserad av konst, det är nog något jag föddes med. På samma sätt har jag inte valt att födas med dåliga ögon. Jag vill tro att allt har en mening och att man kan finna den om man följer sitt hjärta, öppnar sig själv och vågar se.

Jag tänkte avsluta med några fina ord som min kära fästman yttrade efter en blöt kväll på krogen; ”Om något är tio gånger tyngre måste man vara tio gånger starkare.”.

Hallen börjar ta form.

 Nu har exteriören fått ett litet lyft. Samma golv som ligger i nedre hallen pryder nu "trappen". När jag besökte Dublin i höstas såg jag att många hus utsmyckats på det viset.

 Dörrar och dörrkarmar ska målas! Tur att det finns papper och maskeringstejp!

 Och äntligen kom lagboken till sin rätta. Förr: kurslitteratur. Nu: golvpress.

Nytt golv och ny färg! Det märks att det är första gången jag gör detta. Allt arbete tog närmare 3 timmar. Mäta, klippa, maskera, måla, klippa lite till...Men fint blev det!

Dockhuspyssel

Nu har jag tagit mig i kragen och kommit över min blyghet inför det stora huset. Trapporna och räckena har skruvats isär och målningen påbörjats. På onsdag ska jag åka till Stockholm och besöka butiken Crazy4minis där jag förhoppningsvis kan få råd och tips på hur man installerar el i huset.

Ett litet trappräcke färdigt att flytta in.

Det ser onekligen lite kalt ut i finrummet.

 Hoppas att hantverkarna som ska lägga golv, tapetsera och måla dörrar och tak kommer snart.

Workshop forts

Här kommer de redigerade 40-tals bilderna:

Sofie:

Catrin:

Catrin:

Andreas Mattisson:

www.amattisson.se

Workshop

I går var jag på en workshop där vi skulle ta porträttfoton i 20- 30- och 40-tals stil. Som den glada amatör jag är skuttar jag förväntansfullt in i studion med min lilla kompaktkamera i högsta hugg. Det är bara jag som har en liten kompaktkamera, alla andra har stora fina systemkameror. Kompaktkameran har så klart ingen sändare som kan aktivera blixtarna...
Men ibland har man tur! Som en räddande ängel dyker Jaan upp min sin fina mustasch och lånar hjärtligt ut sin systemkamera till mig hela kvällen.
Så, här kommer mina första bilder som tagna med systemkamera:

Andreas Mattisson:

www.amattisson.se

Catrin:

Catrin:

Sofie:

Dessa bilder är i temat 20- och 30-tal. Inte så starka konstraster och med mjuk belysning,