onsdag 9 maj 2012

Släpp kontrollen


När jag för en tid sedan hade en av mina mer neurotiska episoder, gick jag till en kurator för att prata av mig lite. Jag behövde någon som sorterade mina tankar åt mig, eftersom jag inte kunde göra det själv. Jag var där i drygt en timme och under den tiden lyckades hon klämma ut fyra ord ur sitt runda ansikte, som har följt med mig; du måste släppa kontrollen. Tyvärr var hon bättre på att prata än på att lyssna. Efter att hon berättat väldigt mycket om sig själv och frågat mig om jag har kontakt med mitt inre barn, så gick jag därifrån. Innan jag hann ut ur rummet lyckades hon ge mig en kram som bestod av mycket kropp och färgglada kläder. Jag gick aldrig tillbaka.

Men som sagt, det var några ord som fastnade. Du måste släppa kontrollen. Vad innebär det att släppa kontrollen? Strunta i att betala hyran, undvika att fatta beslut, eller förlita sig på att någon annan fixar allt åt en? Jag tror snarare att det handlar om att våga göra medvetna val och sedan låta livet ha sin gång. Jag talar av erfarenhet när jag säger att man kan bränna ut sig på att försöka lista ut vad som kommer att hända, hur det kommer att ske, när detta kommer att inträffa och varför det hände. Allt detta för att hålla ångesten i schack. Jag skulle tro att tanken bakom detta vattentäta system är ”om jag kan kontrollera vad som kommer att hända eller ligga ett steg före det som ännu inte har hänt, så kommer inga obehagliga överraskningar att inträffa och då har jag räddat mig själv från att må dåligt.” Ja, jag kan ännu en gång säga av erfarenhet att detta inte är ett vattentätt system som håller i längden.

Laleh fick en gång frågan varför hon gör allt själv på sina skivor. Hon skriver låtarna, spelar alla instrument själv och står för produktionen mm.(Hade hon fått den frågan om hon var man? Vet ej, men det får jag spekulera kring i en annan text.) Laleh svarade iallafall att hon gör det för att det är enda gången hon kan ha full kontroll på vad som sker. Andra delar av livet blir ju som de blir.

Så är det nog. Man får hitta de riktigt viktiga delarna i livet som man kan kontrollera, utan att det skadar någon annan. Alltså, bara för att man älskar sin man eller sina barn så ska man inte kontrollera dem, utan om man hittar det som känns meningsfullt ska man försöka utveckla det och då kanske det blir lättare att låta livet bero och sköta sig självt, utan att man är där med pekpinnen och försöker ändra på framtiden.

Slutligen tänkte jag dela med mig av sex stycken ord som jag önskar att jag hade förstått innebörden av när jag var yngre:  


You think more than you know

1 kommentar:

  1. Vilken läskig kurator... Blir lite missnöjd när jag hör talas om kuratorer som bekräftar folks fördomar mot socionomer. Hmmm.

    Skickar lite medkänsla och igenkännande. Jag är ett kontrollfreak utan dess like. Om jag kan kontrollera min omgivning (inte mina medmänniskor dårå', förutom min stackars hårt prövade sambo) så kan jag även hålla ångesten i schack. Kortsiktiga vinster som leder till större ångest. Att släppa kontrollen är det svåraste arbetet jag har påbörjat. Jag strävar efter det varje dag, snubblar ständigt, men kämpar tappert på.

    Även i mitt fall handlar det om att försöka sluta föreställa mig vad som kommer att ske, och sluta oroa mig för småsaker i nuet. Skita i om det är smulor under bordet eller våga stanna upp. Mindfulness liksom. Stort och smått i en salig blandning.

    Nu ska jag sluta flumma (titta där: nu nedvärderade jag mig själv och mina åsikter, illa!), man skulle kunna tro att jag druckit rödvin, men tyvärr är det mer sömnbristen som talar :).

    Lycka till med ditt arbete!

    /Anna f.d. socionomkursare och nybliven tvåbarnsmamma

    SvaraRadera