Storebror

Släpp kontrollen

När jag för en tid sedan hade en av mina mer neurotiska episoder, gick jag till en kurator för att prata av mig lite. Jag behövde någon som sorterade mina tankar åt mig, eftersom jag inte kunde göra det själv. Jag var där i drygt en timme och under den tiden lyckades hon klämma ut fyra ord ur sitt runda ansikte, som har följt med mig; du måste släppa kontrollen. Tyvärr var hon bättre på att prata än på att lyssna. Efter att hon berättat väldigt mycket om sig själv och frågat mig om jag har kontakt med mitt inre barn, så gick jag därifrån. Innan jag hann ut ur rummet lyckades hon ge mig en kram som bestod av mycket kropp och färgglada kläder. Jag gick aldrig tillbaka.

Men som sagt, det var några ord som fastnade. Du måste släppa kontrollen. Vad innebär det att släppa kontrollen? Strunta i att betala hyran, undvika att fatta beslut, eller förlita sig på att någon annan fixar allt åt en? Jag tror snarare att det handlar om att våga göra medvetna val och sedan låta livet ha sin gång. Jag talar av erfarenhet när jag säger att man kan bränna ut sig på att försöka lista ut vad som kommer att hända, hur det kommer att ske, när detta kommer att inträffa och varför det hände. Allt detta för att hålla ångesten i schack. Jag skulle tro att tanken bakom detta vattentäta system är ”om jag kan kontrollera vad som kommer att hända eller ligga ett steg före det som ännu inte har hänt, så kommer inga obehagliga överraskningar att inträffa och då har jag räddat mig själv från att må dåligt.” Ja, jag kan ännu en gång säga av erfarenhet att detta inte är ett vattentätt system som håller i längden.

Laleh fick en gång frågan varför hon gör allt själv på sina skivor. Hon skriver låtarna, spelar alla instrument själv och står för produktionen mm.(Hade hon fått den frågan om hon var man? Vet ej, men det får jag spekulera kring i en annan text.) Laleh svarade iallafall att hon gör det för att det är enda gången hon kan ha full kontroll på vad som sker. Andra delar av livet blir ju som de blir.

Så är det nog. Man får hitta de riktigt viktiga delarna i livet som man kan kontrollera, utan att det skadar någon annan. Alltså, bara för att man älskar sin man eller sina barn så ska man inte kontrollera dem, utan om man hittar det som känns meningsfullt ska man försöka utveckla det och då kanske det blir lättare att låta livet bero och sköta sig självt, utan att man är där med pekpinnen och försöker ändra på framtiden.

Slutligen tänkte jag dela med mig av sex stycken ord som jag önskar att jag hade förstått innebörden av när jag var yngre:  

You think more than you know

Keep it simple

Perfekt?

Innebär det att klara av att förverkliga alla sina idéer? Att leva i en familj där alla är lyckliga och lyckade? Handlar det om att inte ha några svagheter? Går det ut på att alltid vara tillgänglig och att kunna tillgodose alla andras behov? Lever du upp till tanken om perfektionism när du redan tänkt det någon annan säger, eller tidigare gjort det någon försöker göra nu? Går det ut på att vara vacker i alla andras ögon? Är du perfekt om du aldrig tänker en negativ eller elak tanke? Är du perfekt om du aldrig gör ett satvfel? Är du perfekt om du aldrig känner dig misslyckad?

Jag tror att inom oss alla, finns den perfekta kärnan. En högst individuell kärna som ingen är den andra lik. Det är därför vi aldrig ska jämföra oss med någon annan. 

Spegelbilden blir alltid förvrängd.

Efter att Michelangelo mejslat fram sin Pietà ur ett marmorblock, påstod han att konstverket alltid hade funnits där, han hade bara huggit bort det överflödiga. På samma sätt tror jag att vi kan skala av våra yttre lager, så att själen kan få anta den bekväma form den var menad att ha.

Jag önskar att vi alla skulle våga lita på att vi är fullkomliga och tillräckliga och nöja oss med det vi har och de vi är, innerst inne, under alla lager av tankar och känslor. Om vi skulle låta vår själ styra vårt liv, istället för det motsatta, så tror jag att vi skulle kunna skapa en vackrare värld.

Luna

Jag läste en intressant sak i Karin Barrons bok "Genus och funktionshinder".

Det engelska ordet lunacy (galenskap), härstammar från den romerska mångudinnan. (Luna = måne)

Hon tillskrevs egenskaper som obeständighet och lynnighet. Hon kunde ibland vara lidelsefull och entusiastisk, ibland förvirrad och svag. Liksom månen steg och sjönk hon med tidvattnet, så att hon ena stunden var ljus och strålande, för att därefter försvinna i mörkret. Hon var en resenär och betraktades som flyktig och instabil.

Jag tycker inte att detta låter så galet, snarare helt naturligt. Men i fel sällskap kan nog det naturliga uppfattas som galet.

Valborg 2012

Tyvärr räckte mitt kamerabatteri bara någon timme under dagen, men jag hann få några bilder:

 Jag och Magnus på grötfrukost. (Fotograf - Nina Knobloch)

 Mangan och trädet

 Sonja och brillorna

Anders, Svamp Bob-fyrkant och Douglas